Accra - the one and only.

Så. Ghana. Accra. Första veckan avklarad. Jag ska försöka hålla mig borta från alla klyshor och inte tråka ut er. Men shit vilket coolt land detta är. Det är som ingenting annat jag någonsin upplevt. Denna första vecka skulle kunna göras kort. Men det gör jag inte. Utan tar det från början.

Tack vare Islands vulkan var det nära att jag inte skulle åka. Detta resulterade i att jag var 4 timmar för tidig på flygplatsen. Allt för att garantera att jag skulle hinna med eventuellt kaos. Kaoset infann sig dock inte. Men var ändå nära att missa planet. Väl i luften såg jag den omtalade askan. Den låg och flöt där mellan molnen. Tunn som dagg, lite florliknande i materialet och färgen var som kol.

Nästa flygtur London – Accra innehöll åskstormar. Härdad som jag är spelade de inte någon större roll. Väl i Accra slog duggregnet och den varma kvala luften emot mig som en vägg. Men en välkomnande sådan.

Väl på hotellet har jag inget rum. Only in Accra. Fick promenera vidare. Min första måltid beställde jag fisk och ris. Jag antar att jag inte borde blivit förvånad när det låg en hel fisk på tallriken som kom in. Huvud och ögon intakta. Måste (till och med till min egen förvåning) säga att jag åt upp och tyckte det var gott. Har fortsatt beställa in fisk sen dess.

Följande dagar förflöt lite långsamt. Och ensamt. Väldigt ensamt. Att komma till ett nytt land, en ny kultur och verkligen sticka ut. Det var tuffare än vad jag trodde. Men jag började hitta rutin. Kvinnan som nöp mig i kinderna och sa att jag hade rosa skinn. Tidningsfarbrorn som numera sparar och plockar ihop alla mina tidningar. Så när jag kommer ligger de där och väntar på mig. Och är inte slut som de första dagarna.

Måndagen blev min nya början. Jag tog mig själv i kragen och började träffa människor. Alla här är varma, öppna och snälla. Jag hittade mitt crew. Och insåg hur liten världen är. Åsa, jättetrevlig tjej, är här i Accra. Och skriver C-uppsats. Jaha vad roligt. Men att det dessutom var i journalistik var faktiskt ännu roligare.

Och så kom jag igång med intervjuandet. Jag har på tre dagar haft sex intervjuer. Det låter kanske inte som så mycket. Men det är slitsamt. Och kallt. Alla redaktioner har AC på kallast möjliga. Om det är för att bevisa att de har råd vet jag inte. Men imorgon tar jag med mig en tröja! Och när jag inte intervjuar upptäcker jag landet, pratar med mina kompisar taxichafförerna, kodschemar, promenerar eller kollar på afrikanska såpor som handlar om gud, familj, intriger och har mycket musik och frysta bilder.

Är det inte sjukt egentligen. Att en hel vecka av en människas liv kan skrivas på mindre än en A4. Kanske, kanske inte. Men så är det. Over and out. From Accra, with love.

slutdiskriminerat

ingen ska bli diskriminerad. det tycker jag är rätt - men detta känns ändå lite konstigt på något sätt.

första april.

Ojoj vad jag blev lurad idag. Jag ska ju snart åka till Ghana i några veckor. och idag fick jag ett sms:
"vet du roligt - mitt företag håller på att öppna ett kontor i ghana under våren och jag kommer kunna få försäljningsansvar på plats :) ska jag ta det?"
Jag blev jätteglad. tänkte att vi kunde hänga tillsammans. förlängde tillochmed resan lite. men det var ett APRILSKÄMT! Jag har inte blivit lurad på åratal. Förrän nu. Glad påsk!