Annons

Jag hittade en uppsats/annons på blocket.se inatt. Den är så underbar att jag kände ett stort behov över att delge er den. 

Pris: 5 000:-

Typ: Säng & Sovrum

Lidingö: Visa var

…för att rädda Sverige från lågkonjunktur och rädda jobben inom svensk verkstadsindustri har min fru bestämt att vår excellenta Hästensäng skall vräkas från hemmet och ny säng skall inhandlas. 

Därför finns nu en Hästens sängbotten 160*200 (160 bred, ej pygméversionen) samt en ett år gammal bäddmadrass (Hästens Medelmjuk - Vi var tvungna att byta bäddmadrassen då den förra bara genererade skrikiga, hyperaktiva ungar som vänder upp och ner på ens liv). 

Enligt frun hette sängen någonting med "lyx" i orginalutförande, själv har jag svårt att minnas vad som hände för en halvtimme sedan så jag säger "pass". 

Med tanke på att handpenning skall läggas på en ny säng behöver jag åtminstone 5000 kr för hela ekipaget annars får det bli likbålet för sängen, konkurs och sova på heltäckningsmattan för pappa. 

ps För dig som uppmärksammat att sängen på bilden inte föreställer den som omtalas i annonsen utan endast ser (i mina ögon) likadan ut, önskar jag bara gratulera till skarpsinnigheten.

Min kära pojkvän svarade på annonsen och sa att jag också ville bekämpa lågkonjunkturen och därför kunde vi tänka oss att köpa sängen. Vi får se hur det går.

Var tog snön vägen?

Snön har försvunnit. Det innebär att jag återigen kan ha klänning, men inga snöbollskrig. Jag vill ha tillbaka snön. Jag har inte kommit i julkänsla på flera år. Just för att det inte har varit en vit jul. Det är min enda, eller ok, en av få, önskningar denna jul. Att det ska vara snö. 

Shoes are a womans best friend after the handbag.

Jag har inte samma skofetisch som många andra. Det är klart att jag vill att de ska vara snygga, men jag faller inte handlöst varje gång jag ser något med en klack. Men, det finns självklart undantag som bekräftar regeln. Jag blev kär i dessa första gången jag såg dem, och nu kan jag inte sluta tänka på dem.

 

De kommer från Christian Louboutin. Svårigheterna för att någonsin få ha dem i min bokhylla är att de kostar skjortan och är några säsonger gamla. Jag lever på hoppet.. 

Gucci heart ny

Jag har en dröm. Jag har en dröm om att en av dessa en dag ska finnas i min garderob:

De är limited edition och kommer bara säljas på 5th avenue, nyc. 

I want. I need. I dream. Någon som vill åka med?

Två som också borde nämnas från i lördags är:

 

Nathalie aka sjuksköterska

Carro aka polis

och jag. jag sitter fortfarande i skolan och drömmer numera om en pizza & en cola zero. Kaféet har stängt. Huvudvärken börjar göra entre. Kanske dags att åka hem? 

Helgen.

Helgen var mysig. Jag åkte ut till förorten redan i fredags. Mina kära vänner, Cilla & Clara, sa att de inte behövde någon hjälp. Nej, nej. Kl 0900 lördag morgon blev jag väckt och ivägskickad till Skärholmen. Det stod inte högst på min önskelista, sedan skulle det dammsugas, rollas, göras röror, sovas middag, handla mat, göra snittar, göra drinkar... Kvart i sex kom jag ut ur duschen. Tack och lov var det endast 80-talister på denna fest vilket innebar att alla kom två timmar försent. Annars hade jag fått gå omkring som simmerska. I alla fall. Festen kom igång lite senare än planerat, men var helt sjukt rolig! Jag började nästan gråta av skratt när Jonas och Dan kom. 

Jonas aka Bills kommentar: I did not have sex with that woman.

Dan aka nunnans kommentar: Gärna bikta, ok ni kan ta lite.. 

De utgjorde ett radarpar helt enkelt.

Och jag? Jag var ju som sagt brandman med min kollega brandman Cilla och den föredetta Sterlingflygvärdinnan Clara. 

Som sagt gick vi in för det helhjärtat. Och nej, det var inte kallt. 

Men nu är det vardag igen och jag sitter i skolan. Det är mörkt ute, jag är trött, har ingen motivation att skriva, vill inte gå hem, vill inte göra någonting. Tack och lov för att helgen var underbar i alla fall.. Ciao

Maskerad

Jag klagar ju ganska mycket, men tänkte skriva ett positivt inlägg. Jag älskar maskerader. Det känns så roligt att få klä ut sig och ha på sig de där snygga kläderna man inte vågar ha annars. Imorgon ska jag på mina två bästa vänners maskerad. Och jag ska vara brandman! Det är andra gången i mitt liv som jag faktiskt går in för det. Första gången såg jag ut såhär: 

Sådärläckert. Men min brandmansoutfit e grym! Lägger upp en bild efter helgen. 

Inte klar

Min plan var att jag skulle vara färdig idag. Ingen mer artikelserie. Finito, men så är ju självklart inte fallet. Jag har skjutit upp alla samtal som börjar "Hej jag heter Nike och är journaliststudent..." Det känns ganska B. Varför skulle någon prata med mig? Jag går ju i skolan, det här kommer inte publiceras. Min vinkel är också ganska körd, men min coola SVD-handledare informerade mig om att det fortfarande finns massa intressant som jag kan köra på. Så, då var det bara dom där samtalen då.. så att jag kan få lära mig allt det där intressanta.. 

Radera november

Nu är det officiellt. Jag är trött på november. Det regnar ute och det enda på tv är "Coleen's real women". Det är nog ett av de mest onödiga program jag någonsin sett. Tydligen ska "vanliga tjejer" konkurrera med modeller. Det funkar inte riktigt. Dessutom är Coleens dialekt otroligt ful, och jag brukar ändå gilla brittiska. Nej radera november, och ge mig istället december med allt vad det innebär.  Glögg, lussebullar, julprogram och snö!

Ny presidentkandidat!

Jag spenderade lite mer än två timmar i dag på en av Stockholms vårdcentraler. I olika väntrum. Effektiv läkartid cirka 20 minuter. Alla akuta fall gick före. Jahapp, men alla akuta fall tar ju mycket längre tid och risken att de dör är också större. Tänk vad bra det vore om de tog alla små skitfall (aka jag) innan som går fort. De akuta dör ju ändå och/eller tar ju ändå lång tid, så då kan de väl lika gärna vänta på mig i 20 min än att jag väntar på dem i två timmar. Tänk vilken bra president jag skulle bli. Jag skulle inte bara skriva historia genom att vara kvinna. 

Run forest run.

Vafan. Nu är jag stressad igen. Och jag måste göra mig i ordning NU, men nej. Juste. Måste kolla mailen, kanske blogga lite. Varför blir det såhär? Sitter framför datorn och gör halvplanlösa grejer och får springa som ne galning sen istället för att göra det viktigaste först och planlöst sen. När ska man lära sig?

Oinspirerad.

Jag har ingen motivation. Alls. Funderar på om det här med journalistiken verkligen är rätt för mig. Men om den inte är det, vad är då rätt? Ska jag då återigen behöva ge mig ut i djungeln av val och möjligheter? Jag vill ju inte det. Jag vill ju upplysa och förändra världen. Men ska jag verkligen försöka inom journalistikens snåriga stigar? Om jag försöker det då är jag i alla fall trygg i två år till. Skolans väggar tornar upp sig likt skyddande murar kring mig. Det gillar jag. Här känner jag mig trygg. Jag stannar här. Jag trivs ju faktiskt. Och kanske en dag när jag är lite modigare så kanske jag vågar ge mig ut på arbetsmarknaden och lyckas. Tänk dig det. Att lyckas som journalist. Det vore något. Det är nog det jag är mest rädd för. Att inte lyckas. Att våga ge sig hän sina drömmar och när man ser mållinjen, slutet på tunneln, att man då skulle snubbla. Att tvingas ligga där nära mål men alla andra springer förbi. Men det är trots allt ett senare problem. Om två år.

Inte vårt fel.

Jag har kommit fram till en sak. Det är inte tjejer som inte kan gå i högklackat. Det är klackarna som inte kan gå på marken. Stockholm är ju så jävla bra blabla, men gatorna är det inte. Det finns sprickor och ojämnheter överallt vilket bidrar till att vi tjejer kanar omkring likt bambi på isen när vi försöker oss på att gå i högklackat. 

Note to self

Klia dig aldrig i ögonen när du har mascara. Det kliar bara mer då.  

Salt är beroendeframkallande?!

Nu kan man tydligen vara saltberoende också. Jahapp. Vilken tur att jag fick reda på det nu är jag precis kommit underfund med vad sockerberoende är. Iallafall så gjorde jag ett test för att den högkvalificerade tidningen skulle bedöma huruvida jag var beroende eller ej. 

Blir du sugen på chips mer än 2 ggn/ vecka? Ja.

Blir du ofta sugen på saltlakrits? Nej.

Äter du ofta skräpmat? Ja.

Är jag saltberoende då? Jag var osäker fram tills jag kom på att jag faktiskt har salt på mackan på morgonen. Så beskåda. Jag är en person med både socker- och saltberoende! Eller jag antar att jag är beroende av socker för det är ju alla 80talister enligt tidningarna. Och tidningar har ju alltid rätt. Eller?

Höst på ingång.

Jag gillar hösten. Ett tag. När jag var liten gillade jag den för att jag fyller år då, men jag har mognat. Jag gillar den klara luften. Det är mysigt att ta en promenad och slinka in på något okänt café någonstans och dricka varm choklad. Inte chai-te, det är bara för fashionistas på Götgatan! Och alla accessoarer! Att få gå ut och köpa set av halsdukar, vantar och mössor i olika modeller. Det är så mysigt. Dessutom att under promenaden få bli som ett barn igen och hoppa lite i alla vackra löv. Det är vardagslyx. Och varför denna hyllning till hösten? Jo, för ikväll när jag gick hem längs Odengatan i min fina blåa kappa med guldknappar som matchade alla gula löv på marken. Jag andades in den klara kvällen och insåg.. Nu är det höst på riktigt. 

Mysfilm

Jag är sjuk. Ville bara ligga i sängen hela dagen och göra absolut ingenting. Eller okej kanske titta på lite skräptv eller nån mysig film (du vet tjej träffar kille. tjej blir arg på kille. kille blir snäll. tjej kille lever lyckliga i alla sina dagar). Jag gillar såna dagar. Tyvärr var idag inte en sån dag. Jag hade lovat att jobba. På det nya stället. Och ingen annan kunde. FAN. Men. Nu är jag hemma igen och det var helt ok. Inte mycket att göra samt bordservering. Det innebär bra dricks och trevliga gäster. Jag kunde stå och småprata lite och vara sådär trevlig som jag faktiskt kan vara. Jag skrattade tillochmed på jobbet. Det var länge sen. Men nu är jag hemma, och nu är det dags för mysfilm. Och oboy.  

blogg-fjant.

En del bloggare som "har lyckats" klagar på hur människor har åsikter om deras liv och gör intrång i deras integritet. MEN HALLÅ. Om du publicerar din dagbok på nätet får du skylla dig själv. Saker som du vill hålla hemliga kan du ju skita i att skriva, ingen tvingar dig till något. Och oavsett om det är superduper hemligt eller inte, om du skriver måste du klara att människor kommer tycka till. I blogg-världen funkar det ju faktiskt så och om du ska blogga måste du ju göra det utefter de premisser som finns. Tycker jag.

Tecken på att det är mycket.

Smutskorgen svämmar över.
På golvet blandas rena kläder med smutsiga.
Min Satc-box ligger oöppnad.
Två nummer av min favorittidning ligger olästa.
Min att-göra-lista har inte blivit avbockad på evigheter.
Jag spenderar mer tid i skolan än hemma.

Byta namn?

Igår var det releasefest. och gud vad jag kände mig viktig. Nästan som en riktig journalist. Så är det ju inte, men roligt var det. Mycket finns att säga, och kom på jättebra blogguppslag under kvällen. Dock försvann de ett efter ett. Och nu sitter jag här och vet inte riktigt vad jag vill säga. Jag gillar spybars lokaler. Jag är nu stolt ägare av en bok med fin utsida och hoppas på att insidan är lika bra. Inte signerad som många vänners, men lika glad för det. Jag fick höra att jag borde byta efternamn, men kommer det verkligen ge mig fler jobb? Kommer det att kännas som att det fortfarande är jag? När jag ändrade uttalet på mitt förnamn när jag har bott utomlands, kändes det sådär. Men ett efternamn har väl inte lika stor anknytning till personen, eller? Jag känner en tjej som bytte förnamn på sin 18-årsdag och hon trivs hur bra som helst. Tillbaka till ämnet. Gårdagen var en spontankväll. Och det är oftast de som blir roligast. Likaså igår.  

Vänlig?

Ibland blir jag grymt irriterad. Som idag. Skulle lämna tillbaka en bok på bibblan, men den fastnade i maskinen. Tror att maskinen håller på att gå sönder alternativt äta upp boken. Jag ropar ursäkta in genom maskinen för att få lite hjälp varpå jag får svaret "Jag jobbar inte". JAHA?!
Tänk om en polis ur tjänst går förbi ett slagsmål och skiter i att ingripa med den motiveringen. Eller en läkare på ett flygplan när någon blir akut sjuk. "Jag har semester"- det funkar ju inte. Nej, lite mer medmänsklighet och vänlighet tror jag alla tjänar på.
Hur gick det med boken då? Jo, efter några minuter kom det en som jobbade och drog ut den på 2 sekunder. Tack.

Lillebröder.

Jag har världens sötaste småbröder. Den ena är så liten att han inte kan prata men jag lyser upp som en sol varje gång jag ser honom. Han har ett skratt som går rakt till hjärtat. Den andra är lite större och går i skolan. Han är en underbar lillebror (som fortfarande låter mig krama honom)! I går så fick jag en present av honom. Ett presentkort (egengjort) på en "överaskningskonsert". Jga försökte viska till pappa och fråga var det var. Han hade ingen aning. Tydligen har min kära lillebror vunnit två biljetter till konserten och helt sonika bestämt att han skulle ha med just mig. Jag kände mig speciell, utvald och så himla glad. Lillebrorsor är livet!
(oj vad jag håller på å bli gammal och sentimental).

irrelevant

Dåliga saker som händer bra människor är jag helt emot. Dåliga saker i allmänhet faktiskt. Men jga blir så otroligt trött på all skrämselpropaganda som förs men både dåligt underbyggda och irrelevanta argument. Jag orkar inte ta in informationen och än mindre engagera mig även fast jag tycker att grundidéen är bra. Alla borde läsa argumentation och debatt.

Glass

Jag tycker egentligen inte speciellt mycket om glass. Men gud va härligt det är att äta glass direkt ur paketet. Nästan lite som en befrielse. Man får inte, men det är ju så mysigt. Ikväll har jag förstått varför nästan alla glassscener i filmer illustrerar hur stjärnor äter glass ur stora byttor med endast en sked, och ibland lite grädde. 

Vin?

Dom svarar inte. Så jag lägger ner reportageskrivandet för idag. Jag är fortfarande trött. Men visst vore det mysigt att sätta sig på nån uteservering som tappert står kvar i detta kalla land och dricka ett glas vin.

Jag dricker egentligen inte vin. Jag tycker att det smakar sådär och är mycket mer lömskt än öl. Jag är en riktig ölhävlar tjej som sveper öl efter öl. Jag skulle kunna passa in på vilket bajenhak som helst. Skyffla in jordnötter och rapa ljudligt (okej, måste jobba på raparna..)

Men det vore roligt att kunna passa in i andra sammanhang än i bajenkretsar i den mörkaste söderlokalskällaren. Det vore mysigt att känna att man passade in med alla finklädda, läppstiftsälskande tjejer någon gång. För jag är ju sån också. som vill sitta med benen i kors och vingla runt på höga klackar med ett glas vitt i handen. Jag ska fanimej dricka vin ikväll!

Morgon

Jag är så jävla trött. När man väl tagit sig upp på morgonen och springer till tåget som man missar sätter man sig ner svettig på en illaluktande perong. Skälet till varför man missade tåget är för alla människor som går 18 personer i brädd och provar på att gå sköldpaddestilen. Tydligen lekte de aldrig "gå olika steg" leken när de var små. Iallafall. Då när nästa tåg äntligen kommer och man väljer ut en plats så att man ska få lite lugn och ro för att varva ner innan ytterligare en väldigt givande dag. DÅ. då kommer en (ibland flera) och lyssnar på musik (ofta techno) så att det hörs i heela vagnen. eller iallafall där jag sitter. och jag blir så irriterad. en av dessa dagar ska jag säga till och be dom sänka. Jag ska bara skaffa modet först. Det är så mycket lättare att bara beklaga sig istället för att göra något åt saken på en gång. Men det är ytterligare en sak på min "att-göra-lista".

Stress

Jag är så sjukt stressad. och känner hela tiden hur jag har glömt något. Hela, hela tiden. Måste hälsa på släkten, plugga, skriva om, möten hitochdit, sömn, kvällitetstid, fritid. You name it, jag är stressad över det.
Samtidigt som jag vill SOVA hela hela tiden. Jag ställer klockan tidigt, för att jag är stressad, men när klockan väl ringer vill jag inte gå upp. Och det handlar inte om vädret, utan om att jag inte orkar gå upp och vara stressad ännu en dag. Tillochmed när jag ligger och ska sova, så tänder jag lampan igen för att skriva listor på saker jag har glömt att göra.
Så nu ska jag sluta skriva. För jag måste plugga. så att jag kanske eventuellt kan koppla av en liten stund i eftermiddag.

Ordbajs och kaffe.

Det känns övermäktigt. Allting. Sitter i en datasal utan ventilation och ska plugga. men ordbajsar på facebook och drömmer om en automatkaffe. inte ens till kaféet orkar jag gå. och snart ska jag iväg till mitt skitjobb för att tjäna 50 kr efter skatt. och sen en hel dag imorgon då jag borde plugga. jag borde verkligen. men jag orkar inte. tycker tillochmed att det ska bli tröttsamt att fylla år. hela projektet att komma på vad man önskar sig (jag är en bortskämd snorunge jag vet!), behöva vara social och glad över att ytterligare ett år har gått utan att jag har gjort ett jävla piss.

Vanedjur

Det känns som att springa i ett ekorrhjul och inte hitta vägen ut. Och vad betyder det? Känslan av meningslöshet infinner sig ibland. Vad är meningen med livet, finns det ett annat universum? Skit samma. För tillfället. Just nu lever du i nuet. Ta vara på de stunder du har. Men samtidigt. Livet går bara runt. Som ett ekorrhjul. Runt runt runt. Hela tiden. SLUTA. Det bryr sig inte, livet. Det fortsätter. Oavsett om du vill eller inte. Så vad ska man göra? Ta vara på tiden i hjulet. Gör det bästa av det. Försök bryta ditt invanda mönster. Men samtidigt, det är ju just det vi är vana vid. Våra invanda mönster. Vi vanedjur. Så prioritera. Men hur då? Skola för att få en trygg framtid, nära och kära för att få en varm framtid? Vad är poängen? Jag har ingen aning. Fortsätt du att springa i ditt ekorrhjul. Jag vill inte. Men jag orkar inte hitta utvägen. Inte just nu. Jag är ett vanedjur. Jag . Jag. Jag. är.

En servitris bekännelser

Det är inte mitt fel att du sitter inomhus, när det är sol ute. Det är inte mitt fel att kunden innan dig har en jobbig beställning. Det är inte mitt fel att ni inte får maten samtidigt. Det är inte mitt fel att det är fullt. Det är inte mitt fel att det inte smakade bra. Det är inte mitt fel att du måste betala för dig. Det är inte mitt fel att det är italiensk musik. Det är inte mitt fel att människor pratar högt. Det är inte mitt fel att köket har stängt. Det är inte mitt fel att vi inte tar bordsbeställningar. Det är inte mitt fel att telefonen ringer. Det är inte mitt fel att du är missnöjd med ditt liv. Cheer up or shut up.

heder

Det har varit tyst ett tag, men ändå tänker jag på det. Heder. Det blir ju en stor debatt då och då när ett eventuellt hedersmord begås. Det är hemskt. Att bli mördad för att man vanärar sin familj. Men det är inte det jag ska prata om nu. Utan just om heder. Man tänker ju att det där händer långt borta, och inte på bekväma östermalm för där finns ju inte sånt (det skrivs inte om det i något medium iallafall). Och om man någongång skulle stöta på det så skulle man ju kunna tala personen till rätta med sina välgrundade argument. Men nu vet jag. Det finns närmare än man tror och bra argument för dig är en piss i Nilen för andra. På grund av PUL kan jag inte gå in närmare på var, när och hur jag har kommit i kontakt med heder, men det har jag. Jag träffade en person som iof inte är jätteförtjust i Sverige, och jag kan förstå att det måste vara frustrerande att ha skitjobb trots en universitetsutbildning. Det är inte det. Det hela börjar när jag visar en artikel om Sharifs hjältar (de jobbar förebyggande och försöker öka förståelsen mellan invandrare och den svenska kulturen). Han skrattar och hånar. Vidare får jag sedan höra att han funderar på att flytta tillbaka till sitt hemland för att han är rädd att hans fyraåriga dotter ska "försvenskas". Jag kan förstå mycket. Att man inte trivs (jag har själv varit i situationen), att man saknar det man kallar hem, men att inte unna sina nära och kära den trygghet och möjlighet till ett bättre liv på grund av att de kan "försvenskas". Det är något jag aldrig kan förstå.

toffel

Enligt ordboken är en toffel en innomhussko som ska värma foten. Men toffel används ju också som ett uttryck för pojk/flickvän som är hunsad. Jag har fått höra nu i veckan att jag är en toffel. Men om man tar ordboksdefinitionen så borde ju det tolkas som att min pojkvän använder mig som fotvärmare, eller med andra ord att jag blir hunsad. Men så är ju inte fallet. Jag anser att det finns två sorters toffel och att begreppet används fel.

Det finns en sorts toffel och det är väl den personen som gör allt för att vara sin pojk/flickvän till lags. Man överger vänner, aktiviteter osv. för att hela tiden vara där för sin parter. För att sedan när det tar slut bli en osäker person. Man brukar ju säga att personer i förhållanden har hittat sin andra hälft, men i dessa fall blir pojk/flickvännen ens hela existens. Det måste ju vara jättesvårt att hitta tillbaka till sig själv.

Den andra sortens toffel antar jag att jag skulle mallas in i. Jag har börjat prioritera lite olika jämfört med tidigare. Det är inte lika kul att vara ute till kl 0500 (eller det kanske beror på att jag börjar bli vuxen, fan också). Jag umgås fortfarande med polare, men inte varje dag. Jag vill vara med min pojkvän för att jag tycker om det. Det är mysigt. Så jag ser inget fel med att vara den här sortens toffel. Jag anser inte ens att det är att vara en toffel. Jag anser att man bara prioriterar olika.

Sen finns det ju självklart gråskalor...

tiden rinner iväg

Har du någonsin tänkt på hur mycket tid som går åt till absolut ingenting? Häromdan när jag kom hem så försvann 5 timmar som jag hade kunnat pyssla, träna, kolla film, plugga, vadsomhelst till absolut ingenting. Jag har ingen aning om vad jag gjorde. Så nu har jag bestämt mig. Jag ska ta tag i mig själv. Inte alltid klaga på att jag har så mycket att göra, om jag slutade slarva bort tiden skulle jag ju ha jättemycket tid över. Så jag ska sluta spela harpan istället för att skriva min artikel, cykla istället för att svettas på en buss (två i ett - gratis träning och snabbt färdmedel), umgås med vänner istället för att hänga framför tvn. Tror det e därför jag har varit grinig på senaste. Har bara kännt hur allt har passerat, istället för att utnyttja dagen till fullo. För kom ihåg den visaste av dom alla som sa: What we do in life, echoes in eternity.

vad är vuxen?

Jag undrar hur det är att vara vuxen. Eller hur man definierar begreppet. Förr i tiden blev man vuxen efter konfirmationen, men i dagens samhälle är det inte så. Jag menar, när jag konfirmerades var jag fortfarande liten. Jag drömde om att nian skulle ta slut så att jag skulle kunna göra egna val. Bestämma själv huruvida jag ville plugga eller inte (det var iof en självklarhet, men bara känslan av att ingen kunde bestämma det åt mig..)

Hursomhelst. Vad är vuxen? Är det att vara stressad, inte ha tid till sig själv eller andra, hoppa över ölerbjudanden två tisdagar i rad (förlåt Kliss och Malin), att kroppen börjar bli lite slapp? I sånt fall är jag vuxen. Men om vuxen definieras som pensionssparande, att prioritera, ha körkort, bara ta ett glas när man säger det, ha egen lägenhet, inte vara beroende av andra, städa när det e dammigt? Då är jag det inte. Jag kanske är därnånstans emellan.

Frågan är om jag vill vara vuxen. Det e en balansgång. Det e skönt att kunna ringa mamma för att hon ska tycka synd om en när man är sjuk. Samtidigt vill man ju vara stor och stark och klara sig själv. Just idag har jag varit både och. Jag har pluggat nästan hela dagen (vuxenpoäng) samtidigt som jag har ätit så mycket godis så att jag mår illa (barnpoäng).

Det är bara att acceptera. Jag e fortfarande tonåring, vare sig jag vill det eller ej. Men det är det som är det fina med begreppet tonåring. Människor räknar med att man är lite diffus, och därför kära vänner behöver jag helt enkelt inte bestämma mig riktigt än...

bättre sent än aldrig

Så hade man slutligen fallit ner i bloggträsket.. Jag också. Eller, det e inte riktigt sant. En sen kväll (liksom denna) för ca 3 år sedan när jag satt och pluggade till ett tråkigt prov så startade jag en. Idag, 3 år senare har den totalt 5 inlägg varav 4 var kedjebrev som jag klistrade in när jag var på resande fot. I alla fall, nu har jag fallit ner i vattenpölen på riktigt. Så nu ska jag börja blogga. Jag e en ganska spretig person. Om man ska beskriva sig som träd så e jag nog mer en buske. Vill åt så många olika håll. Jag började plugga journalistik för hela 2(!) månader sen, men bara en vecka innan programmet startade så var jag inne på civilekonom.. Bara ett exempel. Jag ser den här bloggen som liten del projekt och liten del superego. Ja, jag erkänner. Jag e ganska ego. Men positivt. Har ni någonsin märkt hur mkt stora och små saker man går och funderar på varje dag? Jag har åtminstonde 5 som jag spinner vidare på och delar med mig av. Så i rent propaganda syfte vill jag nu förmedla de ttill er. Samtidigt som jag gillar att skriva om oväsentligheter också. Jag kommer skriva om det jag känner för för stunden. Platt och djupt. Därför, välkommen till andra sidan nike.