Fötterna på jorden. Jag? Aldrig.

Så går jag där i korridorren. Känner mig så där cool och powerwomanaktig som de är i böckerna jag har läst på sista tiden. Håret flyger lite snyggt, jag går med bestämda steg och klackarna ekar efter mig. Shit hon ser viktig ut tror jag alla tänker som jag går förbi. Jag ser lite sur ut också, eller kanske mer bestämd. Är ganska nöjd. Har precis skällt ut en person i telefon. Och fått min vilja igenom. Går där i min häftiga bubbla och är riktigt viktig. Självsäker. 

BruRAPbrur. då rapade jag då. Jahapp, så lätt sprack powerwomanbubblan. Då var man nere på jorden igen då. Inte lika häftig längre. Jordenmänniskor äter chili con carne till lunch. Och då rapar man. Jag är väl en vanlig svensson med ett -son namn ändå.

Fast jag är lite cool trots mina kroppsliga ljud,  för jag ska faktiskt byta efternamn. Och då blir jag inte en -sonnare längre (bara lite men i mellannamn så det räknas inte).