Oinspirerad.

Jag har ingen motivation. Alls. Funderar på om det här med journalistiken verkligen är rätt för mig. Men om den inte är det, vad är då rätt? Ska jag då återigen behöva ge mig ut i djungeln av val och möjligheter? Jag vill ju inte det. Jag vill ju upplysa och förändra världen. Men ska jag verkligen försöka inom journalistikens snåriga stigar? Om jag försöker det då är jag i alla fall trygg i två år till. Skolans väggar tornar upp sig likt skyddande murar kring mig. Det gillar jag. Här känner jag mig trygg. Jag stannar här. Jag trivs ju faktiskt. Och kanske en dag när jag är lite modigare så kanske jag vågar ge mig ut på arbetsmarknaden och lyckas. Tänk dig det. Att lyckas som journalist. Det vore något. Det är nog det jag är mest rädd för. Att inte lyckas. Att våga ge sig hän sina drömmar och när man ser mållinjen, slutet på tunneln, att man då skulle snubbla. Att tvingas ligga där nära mål men alla andra springer förbi. Men det är trots allt ett senare problem. Om två år.